Äntligen!
Äntligen!
I dag var det toppnyhet på Ekot att 17 miljoner människor svälter i östra Afrika just nu. Detta bloggade jag om redan den 5 januari i år, alltså nästan en månad sedan, efter att Röda Korset gått ut med en så kallad blixtinamling för att kunna ge mat till de svältande.
Men så brakade det lös i Gaza, svenska företag varslar tusen efter tusen om uppsägning. Och de som drabbas värst vet inte ens om det. De som bor på landsbygden, undernärda och utan varken rent vatten eller mat, i Afrika.
Jag har aldrig träffat dessa människor men mitt hjärta gråter. Min pappa har blivit arbetslös här i Sverige, men det bekommer mig inte alls lika mycket. Jag vet att han klarar sig och det blir ALDRIG så synd om någon arbetslös här som det är om svältande i Afrika. Det kan låta klyschigt, men är så sant att alla borde förstå det. Även nyhetsredaktörerna.
I dag var det toppnyhet på Ekot att 17 miljoner människor svälter i östra Afrika just nu. Detta bloggade jag om redan den 5 januari i år, alltså nästan en månad sedan, efter att Röda Korset gått ut med en så kallad blixtinamling för att kunna ge mat till de svältande.
Men så brakade det lös i Gaza, svenska företag varslar tusen efter tusen om uppsägning. Och de som drabbas värst vet inte ens om det. De som bor på landsbygden, undernärda och utan varken rent vatten eller mat, i Afrika.
Jag har aldrig träffat dessa människor men mitt hjärta gråter. Min pappa har blivit arbetslös här i Sverige, men det bekommer mig inte alls lika mycket. Jag vet att han klarar sig och det blir ALDRIG så synd om någon arbetslös här som det är om svältande i Afrika. Det kan låta klyschigt, men är så sant att alla borde förstå det. Även nyhetsredaktörerna.
Var är "varmare breddgrader"?
Det är lustigt hur man fungerar i sitt språk ibland.
En kollega frågade mig:
- När är det ni åker till varmare breddgrader?
- Den första mars, svarar jag.
Sedan tänker jag till. Den första mars åker vi fyra stycken till Teneriffa.
Innan dess ska jag till Etiopien (som ligger typ på ekvatorn, men jag har inte kollat närmare) ett tag, och det är ju betydligt varmare breddgrader. Men när hon frågade menade hon Teneriffa, eftersom det är så vi svenskar benämnt Medelhavet och Kanarieöarna under en längre tid.
”Varmare breddgrader” betyder således inte var det är varmast, utan att det är i södra Europa.
För övrigt är det nu + 19 grader på Teneriffa och + 26 i Etiopien. Erkänner att det inte var så stor skillnad som jag trodde innan jag kollade, men ändå.
En kollega frågade mig:
- När är det ni åker till varmare breddgrader?
- Den första mars, svarar jag.
Sedan tänker jag till. Den första mars åker vi fyra stycken till Teneriffa.
Innan dess ska jag till Etiopien (som ligger typ på ekvatorn, men jag har inte kollat närmare) ett tag, och det är ju betydligt varmare breddgrader. Men när hon frågade menade hon Teneriffa, eftersom det är så vi svenskar benämnt Medelhavet och Kanarieöarna under en längre tid.
”Varmare breddgrader” betyder således inte var det är varmast, utan att det är i södra Europa.
För övrigt är det nu + 19 grader på Teneriffa och + 26 i Etiopien. Erkänner att det inte var så stor skillnad som jag trodde innan jag kollade, men ändå.
Risken finns
Håller på och läser på massor inför resan till Etiopien. Har gått igenom ett dussin handlingar om olika samarbetsprojkt, beskrivningar av läget och liknande.
Allt låter rätt bra, men så kommer man ofta till ett stycke där det ska beskrivas vad det finns för risker med projekten. Och där står det typ:
"Med tanke på de stora riskerna för torka och människor svält kan projektet att lära ut första hjälpen bli något försenat"
eller
"Eftersom naturkatastrofer är vanligt förekommande kan det vara så att vägarna som ambulanserna ska färdas på förstörs".
Och folk frågar min om jag inte är rädd för att flyga. Det jag är rädd för är att folket på Afrikas horn ska hinna svälta ihjäl innan givarländerna fattar att en enorm humanitär katastrof inträffar.
För dessa människor, och alla på plats, inträffade Gazakriget mycket olägligt.
Allt låter rätt bra, men så kommer man ofta till ett stycke där det ska beskrivas vad det finns för risker med projekten. Och där står det typ:
"Med tanke på de stora riskerna för torka och människor svält kan projektet att lära ut första hjälpen bli något försenat"
eller
"Eftersom naturkatastrofer är vanligt förekommande kan det vara så att vägarna som ambulanserna ska färdas på förstörs".
Och folk frågar min om jag inte är rädd för att flyga. Det jag är rädd för är att folket på Afrikas horn ska hinna svälta ihjäl innan givarländerna fattar att en enorm humanitär katastrof inträffar.
För dessa människor, och alla på plats, inträffade Gazakriget mycket olägligt.
Inför Etiopien II - del 2
Jag trodde inte mina ögon när jag kom fram till vaccinationsmottagningen. Jag var en halvtimma tidig. Men det stod redan minst 10 pers i kö utanför den låsta dörren! Och när jag väl parkerat var det säkert 10 till som strömmat dit... Jag blev helt förstummad och funderade på att åka hem igen, men det här var enda chansen. Nästa måndag är det kommunfullmäktige på kvällen och måndagen därefter är det avresa.
I kön lät det som om alla skulle till Thailand. Vintertrötta svenskar.
Tur att ingen av dem frågade vad jag skulle vaccinera mig mot.
- Kolera, malaria och tyfoidfeber tror jag det var. Hepatit B också.
Ingen vanlig semesterresa alltså.
Vilken tur att jag är ett sådant "krångligt vaccinationsfall". Vi fick nämligen en egen kö! Och där var det bara en före mig. Så jag kom in till läkaren inom en kvart. Han tyckte det var roligt att gå igenom vad som krävs för Etiopien och inte bara "det gamla vanliga".
Så nu har jag ett stick i varje arm, ett recept att hämta ut malariaprofylax på och en dos drickbart (brukar smaka björnbär om jag inte minns fel) mot kolera och diarré.
Bara resten kvar inför avresa...
I kön lät det som om alla skulle till Thailand. Vintertrötta svenskar.
Tur att ingen av dem frågade vad jag skulle vaccinera mig mot.
- Kolera, malaria och tyfoidfeber tror jag det var. Hepatit B också.
Ingen vanlig semesterresa alltså.
Vilken tur att jag är ett sådant "krångligt vaccinationsfall". Vi fick nämligen en egen kö! Och där var det bara en före mig. Så jag kom in till läkaren inom en kvart. Han tyckte det var roligt att gå igenom vad som krävs för Etiopien och inte bara "det gamla vanliga".
Så nu har jag ett stick i varje arm, ett recept att hämta ut malariaprofylax på och en dos drickbart (brukar smaka björnbär om jag inte minns fel) mot kolera och diarré.
Bara resten kvar inför avresa...
Inför Etiopien II
Ikväll ska jag göra en av de tråkigaste grejerna i förberedelserna till resan.
Vaccineringen.
Att få en spruta (om det nu är det och inte piller) eller prata med läkaren kan vara lärorikt. Men att behöva sitta och vänta på sin tur är såå tråkigt. Det är en drop-in-mottagning och även om jag alltid försöker vara där först är det ändå massor med folk före mig. Och sedan kan det visa sig att det på ett könummer går fyra pers. Hela familjen till doktorn på en gång.
Får se hur det går ikväll...
Vill komma hem så fort som möjligt, för det finns mycket annat att göra än att sitta och stirra i ett väntrum.
Vaccineringen.
Att få en spruta (om det nu är det och inte piller) eller prata med läkaren kan vara lärorikt. Men att behöva sitta och vänta på sin tur är såå tråkigt. Det är en drop-in-mottagning och även om jag alltid försöker vara där först är det ändå massor med folk före mig. Och sedan kan det visa sig att det på ett könummer går fyra pers. Hela familjen till doktorn på en gång.
Får se hur det går ikväll...
Vill komma hem så fort som möjligt, för det finns mycket annat att göra än att sitta och stirra i ett väntrum.
Tomtar överallt!
De som besöker oss i juletider brukar tycka att vi har många tomtar. En gäst räknade dem till och med. 79 fick han det till.
Jag tycker inte alls det ser ut som om vi har många tomtar. På ett ställe gjorde vi ett "snögubbe-landskap" och där kanske det blev lite tätt bland dekorationerna, men inte annars.
.
Så jag räknade också, jag som vet vart de finns. Räknade och räknade. Och räknade.
250 tomtar är det.
Det låter mycket, men det ser inte så ut.
Läste ett reportage om en som har 2000 böcker och det framstod som ovanligt många. Jag tyckte inte det. Så jag räknade hur många böcker vi har också. 606 stycken. Så nu tycker jag att 2000 böcker är många.
Bonus-fakta: Vi har även 69 fotoalbum!
Jag tycker inte alls det ser ut som om vi har många tomtar. På ett ställe gjorde vi ett "snögubbe-landskap" och där kanske det blev lite tätt bland dekorationerna, men inte annars.
.
Så jag räknade också, jag som vet vart de finns. Räknade och räknade. Och räknade.
250 tomtar är det.
Det låter mycket, men det ser inte så ut.
Läste ett reportage om en som har 2000 böcker och det framstod som ovanligt många. Jag tyckte inte det. Så jag räknade hur många böcker vi har också. 606 stycken. Så nu tycker jag att 2000 böcker är många.
Bonus-fakta: Vi har även 69 fotoalbum!
Som hund och katt...
Numer har vi både hund och katter i huset, och både sambon och jag skrattade hejdlöst åt dessa historier som han fått på jobbet. De bevisar verkligen skillnaderna i djurens sinnelag. Katter är mer självständiga, och hundar ibland ganska dumma.
Vill bara förtydliga att det inte är just vår hund och katter som skrivit denna dagbok, även om jag tror mycket stämmer överens även med dem.
HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ’allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Vill bara förtydliga att det inte är just vår hund och katter som skrivit denna dagbok, även om jag tror mycket stämmer överens även med dem.
HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ’allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Vattenbristen närmar sig EU
Flera av Europas länder väntas få ökade problem med bristande vattenresurser.
Klimatförändringen har lett till ökad torka och även turism och jordbruk tär på vattenresurserna, enligt en ny rapport från EU:s miljöbyrå (EEA) som publicerades i fredags, rapporterar Sveriges Radios ekoredaktion.
Vattenkrisen i Europa beror enligt miljöbyrån till stor del på klimatförändringarna, men också på ett ökat tryck på vattenresurser där man satsar på vattenkrävande golfbanor, swimmingpooler och jordbruksodlingar.
EU:s miljöbyrå är särskilt oroad över de smältande glaciärerna i Alperna, eftersom bergsområdena svarar för 40 procent av Europas färskvatten.
***************************
Kanske börjar det få fart på politiker och företagsledare som har hjärtat på rätta stället om problemen andra haft länge nu börjar drabba Europa...
Klimatförändringen har lett till ökad torka och även turism och jordbruk tär på vattenresurserna, enligt en ny rapport från EU:s miljöbyrå (EEA) som publicerades i fredags, rapporterar Sveriges Radios ekoredaktion.
Vattenkrisen i Europa beror enligt miljöbyrån till stor del på klimatförändringarna, men också på ett ökat tryck på vattenresurser där man satsar på vattenkrävande golfbanor, swimmingpooler och jordbruksodlingar.
EU:s miljöbyrå är särskilt oroad över de smältande glaciärerna i Alperna, eftersom bergsområdena svarar för 40 procent av Europas färskvatten.
***************************
Kanske börjar det få fart på politiker och företagsledare som har hjärtat på rätta stället om problemen andra haft länge nu börjar drabba Europa...
Inför Etiopien I
I Etiopien har 22 procent av befolkningen tillgång till rent vatten.
Nästan hälften, 44 procent, av befolkningen är 15 år eller yngre.
Det innebär att fyra av fem personer livnär sig på smutsigt vatten och att mer än hälften av alla som lever i Etiopien är barn.
Hur bygger man ett samhälle med de förutsättningarna? Med oerhört stor svårighet, eller troligen inte alls...
Här har jag varit
Ibland tycker jag att jag har varit i ganska många länder. Men fy vad det ser futtigt ut när man ser det så här!
Det är bara 12 procent av alla länder som finns... Typ 170 länder kvar att resa till. Tur att man är ung.
27 stater har det blivit hittills.
Om en månad blir det det 28:e. Då bär det av till Etoipien!
Det är bara 12 procent av alla länder som finns... Typ 170 länder kvar att resa till. Tur att man är ung.
27 stater har det blivit hittills.
Om en månad blir det det 28:e. Då bär det av till Etoipien!
20 miljoner svälter i Afrika
Medierna dundrar på om kriget mellan Israel och palestinierna. Civila dödas. Ingen part följer troligen den internationella humanitära rätten som de ska. Det är hemskt, jag håller med.
Men den här konfliken har fått så fruktansvärt mycket uppmärksamhet sedan den började för över 50 år sedan att det är lätt att missa vad som händer i övrigt i världen.
Som att det varit torka i östra Afrika (och säkert många andra ställen) de senaste åren och nu finns ingen mat till människorna längre.
Stora delar av Afrikas Horn står inför en matkris där minst upp till 20 miljoner människor är i omedelbart behov av mathjälp och andra biståndsinsatser.
Den hotande matkrisen på Afrikas horn har sin grund i flera års torka och missväxt. Den nuvarande situationen kompliceras av hög inflation, ökande livsmedelspriser på världsmarknaden, höga oljepriser och en instabil dollar.
Nu behövs ett uthålligt stöd från omvärlden för att långsiktigt garantera tillgången till mat för människor i de drabbade länderna.
Svenska Röda Korset vädjar om stöd till de drabbade på Afrikas horn och startar en insamling för att bemöta och bekämpa matkrisen.
Källa: www.redcross.se
För er som inte vet så består "Afrikas horn" av Eritrea, Etiopien, Kenya och Somalia och är den östligaste delen av Afrika.
Men den här konfliken har fått så fruktansvärt mycket uppmärksamhet sedan den började för över 50 år sedan att det är lätt att missa vad som händer i övrigt i världen.
Som att det varit torka i östra Afrika (och säkert många andra ställen) de senaste åren och nu finns ingen mat till människorna längre.
*************************************
Stora delar av Afrikas Horn står inför en matkris där minst upp till 20 miljoner människor är i omedelbart behov av mathjälp och andra biståndsinsatser.
Den hotande matkrisen på Afrikas horn har sin grund i flera års torka och missväxt. Den nuvarande situationen kompliceras av hög inflation, ökande livsmedelspriser på världsmarknaden, höga oljepriser och en instabil dollar.
Nu behövs ett uthålligt stöd från omvärlden för att långsiktigt garantera tillgången till mat för människor i de drabbade länderna.
Svenska Röda Korset vädjar om stöd till de drabbade på Afrikas horn och startar en insamling för att bemöta och bekämpa matkrisen.
Källa: www.redcross.se
*************************************
För er som inte vet så består "Afrikas horn" av Eritrea, Etiopien, Kenya och Somalia och är den östligaste delen av Afrika.
Skogsbruk
Här ska ett par tusen granplantor sättas under april-maj. Det ska bli roligt! Tror jag, Kanske kan bli något enformigt är jag rädd, men så länge man är i gott sällskap gör det inget.
Från backkrönet bör det bli fin utsikt också, gärna precis när lövträden börjar slå ut. Granar lever inte ett lika upphetsande liv eftersom de ser lika dana ut hela tiden. Fick en fråga en gång, hur ofta granar byter barr. Aldrig, svarade jag. Så de barr som tappas tappas.
Och för er som känner till skogsmark i min närhet, så är det Timmerdalen på bilden. Inte så som ni sett den de senaste 60-70 åren va? Och nu kommer det dröja lika länge tills det ser ut så igen.
Skogsbruk är ett långsamt brukande, och det är säkert därför det är så skönt.
Därför blir jag förbannad varje gång det ser ut såhär när skogsmaskinerna dragit fram:
En meter breda och säkert lika djupa stora sår i skogen. Spåren blir som diken som ni ser, och inte ett enda annat fordon kommer någonsin kunna ta sig fram på den vägen igen om man inte häver i ett par stenmurar i varje spår. Och stenmurar är förbjudet att röra i dag, så det blir till att ta med sig kanoten nästa mång man ska fram här...
Häst ska det vara om skogsbruket vore riktigt hälsosamt.