Världens

Förlåt mig för min ytlighet.

I förra veckan var jag i Etiopien. Då fick vi ha 40 kilo incheckat bagage per person. Plus sju kilo i handbagaget.
Nästa vecka ska vi till Teneriffa. Då får vi ha 15 + 5 kilo bagage per person.

Tänkte i mitt stilla sinne på hur vi skulle kunna packa, för vi har bara en stor hård resväska till två vuxna personer. Valet föll på att jag fick ta min 80-liters ryggsäck. Men nu behövs inte det. Vi får helt enkelt dela på resväskan. Annars blir det för tungt.

Min pappa brukar säga "Vaddådå, du ska ju ändå bara ha badbyxor/bikini med dig”. Får försöka komma ihåg det.
Nu har nedskärningarna i packningen gått så långt i tankarna att till och med två av tre kameraobjektiv får stanna hemma. Om folk i allmänhet klarar sig med en kompaktkamera ska jag väl klara mig med ett och samma objektiv hela veckan?

Kanske får en del bra-att-ha-saker som superlim, hänglås med kedja och myggmedel stanna hemma också.
Det är ju en vanlig charterresa vi ska på!

Har packat det mesta.
Har tagit det första malariapillret.
Ska snart gå igenom alla kameratillbehör.

Här kommer en bild på hur det ser ut ute nu.



Om 1,5 dygn vet jag inte hur det ser ut. Torrt. Brunt eller rött? Svårt att andas?

 Jag har inte ens hunnit iväg på årets första resa innan det börjar trilla in fler idéer.
Teneriffa i mars är redan klart.
Så frågade jag en kompis om hon ville åka med på en rundresa i Italien frampå året. Och nu har hon svarat att hon gärna gör det! Det skulle bli så kul om det går att förverkliga.
 Innan dess hade sambon och jag tänkt ta en sväng till underbara Höga Kusten.
Plus att 1 maj är en fredag så det blir 3 sammanhängande lediga dagar den helgen. Det innebär läge att fira födelsedag på nån weekend-resa.

Nu undrar ni säkert när jag tänkt vara hemma och jobba med huset, trädgården och Röda Korset. Alla de andra dagarna svarar jag då. Det finns elva månader till på året, än den sammanlagda restiden för mig. Så det är lugnt.

Det är lustigt hur man fungerar i sitt språk ibland.

En kollega frågade mig:
- När är det ni åker till varmare breddgrader?
- Den första mars, svarar jag.
Sedan tänker jag till. Den första mars åker vi fyra stycken till Teneriffa.
Innan dess ska jag till Etiopien (som ligger typ på ekvatorn, men jag har inte kollat närmare) ett tag, och det är ju betydligt varmare breddgrader. Men när hon frågade menade hon Teneriffa, eftersom det är så vi svenskar benämnt Medelhavet och Kanarieöarna under en längre tid.

”Varmare breddgrader” betyder således inte var det är varmast, utan att det är i södra Europa.

För övrigt är det nu + 19 grader på Teneriffa och + 26 i Etiopien. Erkänner att det inte var så stor skillnad som jag trodde innan jag kollade, men ändå.

Håller på och läser på massor inför resan till Etiopien. Har gått igenom ett dussin handlingar om olika samarbetsprojkt, beskrivningar av läget och liknande.
Allt låter rätt bra, men så kommer man ofta till ett stycke där det ska beskrivas vad det finns för risker med projekten. Och där står det typ:

"Med tanke på de stora riskerna för torka och människor svält kan projektet att lära ut första hjälpen bli något försenat"

eller

"Eftersom naturkatastrofer är vanligt förekommande kan det vara så att vägarna som ambulanserna ska färdas på förstörs".

Och folk frågar min om jag inte är rädd för att flyga. Det jag är rädd för är att folket på Afrikas horn ska hinna svälta ihjäl innan givarländerna fattar att en enorm humanitär katastrof inträffar.
För dessa människor, och alla på plats, inträffade Gazakriget mycket olägligt.

Jag trodde inte mina ögon när jag kom fram till vaccinationsmottagningen. Jag var en halvtimma tidig. Men det stod redan minst 10 pers i kö utanför den låsta dörren! Och när jag väl parkerat var det säkert 10 till som strömmat dit... Jag blev helt förstummad och funderade på att åka hem igen, men det här var enda chansen. Nästa måndag är det kommunfullmäktige på kvällen och måndagen därefter är det avresa.

I kön lät det som om alla skulle till Thailand. Vintertrötta svenskar.
Tur att ingen av dem frågade vad jag skulle vaccinera mig mot.
- Kolera, malaria och tyfoidfeber tror jag det var. Hepatit B också.
Ingen vanlig semesterresa alltså.

Vilken tur att jag är ett sådant "krångligt vaccinationsfall". Vi fick nämligen en egen kö! Och där var det bara en före mig. Så jag kom in till läkaren inom en kvart. Han tyckte det var roligt att gå igenom vad som krävs för Etiopien och inte bara "det gamla vanliga".

Så nu har jag ett stick i varje arm, ett recept att hämta ut malariaprofylax på och en dos drickbart (brukar smaka björnbär om jag inte minns fel) mot kolera och diarré.
Bara resten kvar inför avresa...

Ikväll ska jag göra en av de tråkigaste grejerna i förberedelserna till resan.
Vaccineringen.
Att få en spruta (om det nu är det och inte piller) eller prata med läkaren kan vara lärorikt. Men att behöva sitta och vänta på sin tur är såå tråkigt. Det är en drop-in-mottagning och även om jag alltid försöker vara där först är det ändå massor med folk före mig. Och sedan kan det visa sig att det på ett könummer går fyra pers. Hela familjen till doktorn på en gång.
Får se hur det går ikväll...
Vill komma hem så fort som möjligt, för det finns mycket annat att göra än att sitta och stirra i ett väntrum.

Ibland tycker jag att jag har varit i ganska många länder. Men fy vad det ser futtigt ut när man ser det så  här!
Det är bara 12 procent av alla länder som finns... Typ 170 länder kvar att resa till. Tur att man är ung.



27 stater har det blivit hittills.

Om en månad blir det det 28:e. Då bär det av till Etoipien!

Jaaa!
Vi kom iväg och tältade. En natt.

Det hade kunnat vara den fullständiga lisan för själen om vi inte varit något för nära riksvägen och en av dess rondeller... Men med lite koncentration gick det att inte höra trafiken. Jag tror till och med att jag hörde något rådjur beta utanför tältet under natten.
Det regnade också. Det var mysigt.

Jag vill ut och tälta. Göra en liten liten resa till en socken nära hemma. En liten liten utflykt.
Får jag inte komma ut i naturen snart och bara vara går jag av på mitten.

Och pappa sa att han gärna åker med på någon bussresa, att han inte alls skojade när han sa det. Låter lovande. Ska se vilken av alla jag vill göra jag ska erbjuda honom att åka med på.

Det blir en sommar i Sverige i år.

Det mesta turistandet hittills har blivit max 3 mil hemifrån. Som boende i Arn-land blev det i går en utfärd för att kolla på gamla stenhögar. Och 240 kubikmeter lecakulor. De var lagda för att skydda tusen år gammalt murbruk i källaren av det som var gården Varnhems kyrka innan det kom munkar till orten på västgötaslätten.
Några hade roligt för ett par år sedan när Guillous böcker var som populärast och turistströmmarna som störst. Då skrapades V bort från trafikskyltarna i Varnhem och det  blev - just det - arnhem!


Från Arns kloster till Cecilias i Gudhem via Ekornavallen med lämningar långt äldre än dessa båda. Det som slår mig är att medeltida byggnader i Sverige är lika byggnader som byggdes långt tidigare i tex Sydamerika. Och detta var på en tid när man inte kände till att det fanns kontinenter som inte satt ihop med våra landvägen. Coolt... Vi människor är och har alltid varit  väldigt lika helt enkelt. Oavsett var vi växer upp eller vad vi tar oss för att göra.

Jag längtar efter snö! Hela julhelgen har gått och det närmaste snö vi har kommit är regnet. Det är i och för sig inte så långt rent vädermässigt sett, bara ett par grader som kan skilja. Men jag vill ha snö!
Det ska knarra under skorna och vara väldigt mycket tystare runt en när man är ute. Frågade en kompis som varit norrut och de hade inte snö ens på Höga Kusten.
Ur led är klimatet...

Visar istället en bild på Salar Y Uyuni på Bolivias högplatå. Var där i oktober på min Sydamerika-resa och tänkte på snö hela dagen.
Det är världens största salt-öken med en yta större än Blekinge. I botten är en enorm sjö men ett en meter tjockt lager salt ligger överst så man kan lätt ta sig runt.
Vitt, vitt, vitt så lång ögonen kunde se. Men det var inte snö :-( utan salt.
Jag tänkte på Aralsjön den dagen också, även där är marken vitfärgad av salt. Där har vattnet försvunnit och saltet lämnats kvar. Människor använder det gravt förgiftade saltet där och lagar sin mat med. Inte bra.

I dag har det varit en dyr dag.

Jag borjade med att klippa mig for 70 kr och sedan kopa en poncho for 60.
Nar det var lunchdags blev det lyxrestaurang och lunchen kostade nastan som hemma, 66 kr.
Men sedan brakade det los! Biljetten till VM-kvalmatchen i fotboll mellan Bolivia och Colombia gick pa 140 kr. Det var inte fullsatt men mycket folk anda.

Nagra rader bakom oss satt Evo Morales. For er som inte vet vem det ar ar det Bolivias president. Nara honom satt den forre presidenten och pa raden bakom oss satt borgmastaren. Daremot fanns det inga laguppstallningar sa jag har ingen aning om ifall jag har sett 2010 ars VMs basta spelare utan att veta om det.

Bolivia ska vara valdigt daliga, men de var bra tyckte jag, med manga malchanser. Colombia ska dock vara battre, men forklaringen ar att colombianerna inte ar vana vid den hoga hojden sa de orkade inte. En anfallare gjorde en rusning fran mittplan till straffomradet och sedan hande inte sa mycket mer, till exempel.

Trots var "superdyra" biljetter var det cementsaten och det saldes frigolitskivor som sittunderlag. Det var dock mycket luft i dem och halvvags in i andra halvlek borjade benen somna...
Matchen slutade 0-0 och Bolivia jublade over in forsta poang. Vi forklarade for guiden och de andra sydamerikanerna som ar med i "vart gang" att vi i Europa har ett EM forst, och kvalet dit verkar ju ga sadar enligt tidningars natupplagor.
 

Nu ar det nagra dagar sedan jag horde av mig men det beror inte pa att jag var med i en turistbuss som stortat ner for nagot stup, som jag hort ryktesvagen fran Sverige. Har pa plats har vi inte hort nagot alls om den olyckan. Men det ar inte sa konstigt om det intraffat for en del vagar verkar nastan lite farliga. Det ar brant och saknar staket och sa ar det bara grus. Men med tanke pa vad forfaderna i dessa lander tidigare astadkommit sa ar det inte sa konstigt att de trots allt haller.

Nu ar vi tillbaka i La Paz i Bolivia efter en vecka i Peru. De sista dagarna har vi agnat at Titikakasjon, som ar enorm och varldens hogst belagna navigerbara sjo.

I gar var vi ute vid flytande vassoar. Det ar folk som flytt fran bergen som byggt byar ute i sjon med hjalp av vass. Vassen anvander de till allt, fran att ata till att bygga hus av. Vi fick smaka  och det sag ut som rabarber men smakade ingenting. Hela resans basta transport fick vi ocksa pa Titikakasjon. Det var pa en vassbat som roddes och allt var tyst och harligt. Som vanligt ar tystnaden det forsta jag saknar fran Sverige, men i natt bodde vi pa ett stalle dar det var tyst. I Copacabana for ovrigt. Det finns en ort som heter sa i Bolivia ocksa, men om cirka en vecka ar vi pa den kanda stranden i Rio de Janeiro.

I dag har vi akt bat till Sol-on (Isla de sol) som sags vara ursprunget till hela Inka-riket eftersom det var dar den forsta inkan (=kung) foddes. On hette tidigare Titikaka, titi= puma och kaka = rodbrun farg som nu har namngivit hela sjon. Vi vandrade lite pa on och det kandes att vi ar pa ganska hog hojd. Vi fick nagra vilt vaxande orter att lukta pa nar det blev jobbigt och jag vet inte om det hjalpte men vi kom runt i alla fall. Sedan lag jag pa taket pa baten pa vagen tillbakan och kan ha antagit nagot som liknar solbranna. Om det inte ar damm...


Imorgon har vi fri-dag vilket innebar att nagra av oss nog kommer att ga och titta pa fotboll. Bolivia moter Colombia i VM-kval. Men innan dess hoppas jag hitta en frisor som kan toppa haret. Det bor inte blir sa dyrt, far vi hoppas.

Jag ar sa trott sa trott.

I dag har vi varit uppe pa Machu Pichu och vi ville vara dar tidigt for att slippa alla turister. Det ar det dumma med manga av de platser vi besoker, att det alltid ar en massa turister ivagen...hmm.
Vi gick upp klockan 5 for att fa i oss lite frukost. Sedan blev det buss pa en slingrig vag och de hojdradda studerade bussens mittgang. Val inne pa Machu Picchu, som inte bara ar ett varldsarv utan ocksa nyligen utsett till ett av varldens sju underverk, var det jattebra vader. Enligt lokalguiden var det det basta vadret pa lange, men det kanske de sager till alla. Efter bara en kort stund brot solen igenom, en kollobri flaxade forbi och allt var fantastiskt. Forutom att jag pustade som om jag sprungit en mil av hojdskillnaden. Men det gjorde ju bara att man fick sta och titta en stund nar andan skulle hamtas ater.

Vi fick valja mellan att ga runt bland ruinerna eller promenera lite pa Inkaleden. Jag som hela tiden sagt att jag vill ga Inkaleden valde bort det helt. Det var mycket mer spannande att ga runt och fa reda pa vad som hant i Machu Picchu, an att damma ner sig ute i skogen som mest sag trist ut. Jag har tagit massor av bilder och till och med fatt nagra av resekamraterna att fota mig sa jag har bevis pa att jag varit dar.
 
I gar var det ocksa en harlig dag. Efter nagra timmars resa pa formiddagen till Aguas Calientes (byn som ligger narmast Machu Picchu) gick vi och badade i de varma kallor som givit byn dess namn. Det var riktigt skont! Jag badade i over en timma i det 35 grader varma vattnet. Eftersom en medresenar fyllde ar i gar bjods det pa ol i poolen. Perfekt! 

Klockan ar snart sju har pa kvallen och jag funderar pa att ga och lagga mig. Ska bara tvatta lite i handfatet forst. Vissa trojarmar har blivit utsatta for onaturligt stora mangder snor eftersom jag varit hopplost forkyld de sista dagarna. Men det gick over nar jag satt i solen i Machu Picchu i dag. Myggen halsade ocksa pa sa trots myggmedel har jag en bunt roda prickar pa benen.
 
Dags att tvatta bort inka-damm fran ansiktet och sedan somna tidigt.

Efter en vecka i Bolivia har vi nu kommit over gransen och in i Peru.
Flera timmars bussresa och sa fick vi ga over en liten bro och in i Peru dar nasta buss vantade. Vattnet under bron rinner ut i Titicacasjon som vi sag ett tag fran bussen. Det ar varldens hogst belagna navigerbara sjo.
Hur mycket storre an Vanern den ar kan jag inte saga eftersom jag inte vet hur stor Vanern ar.

Pa vagen mot gransen stannade vi vid ett gammalt tempel som var fran 1580 ar FORE kristus. Aldre an gatan alltsa! Solen sken men det blaste ganska kallt. Vi hade for ovanlighetens skull en engelsktalande guide. Annars har vi en svensk-spansktalande man med oss.

Nu ska vi ut och ata middag har i Puno, som staden heter. Imorgon blir det fler stenar att titta pa. Det har varit manga tusentals ar av "hogkultur" har i Anderna. Sen kom spanjorerna och forstorde det och nu far vi titta pa resterna.

Om nagra dagar kommer vi till Macchu PIcchu, men jag far inte vandra dit for det har varit strejk. Istallet far jag gora nagot annat, som en resekamrat sa. Sant. Det blir bad i varma kallor bland annat. Det ar nagot helt annat an svettas runt pa Inkaleden och ha svart att andas pa grund av den hoga hojden. Vi ar nu dock nere under 4 00 meter over havet sa det borjar kannas som vanligt.

Att aka tag pa det bolivianska hoglandet var lika harligt som att gora det i Vietnam. Det ar som att titta pa en film om vardagslivet som utspelar sig precis utanfor fonstret. Tyvarr satt jag pa skuggsidan av taget sa alla bilder har en morkare del och den oversta ljus.
 
I dag befinner vi oss i Uyuni som har varldens storsta saltoken som granne. Annars ar det en dod stad enligt guiden och alla som kommer hit gor det for saltoknens skull. Vi har okt runt dar hela dagen och ni kan gissa hur starkt ljuset ar nar 12 000 kvadratkilometer ar tackta med salt!

Jag har sett ut som en tont skulle jag tro, med stora solglasogon (de som ar moderna nu) utanpa mina vanliga glasogon och sa en sjal knuten ungefar som pa paskkarringar for att inte fa solsting. Till detta jeans och linne. Klockren turistutstyrsel! Jag tror och hoppas att jag tagit en del bra bilder. Det haftigaste stallet vi kom till var en o i saltoknen och pa den vaxte det enorma kaktusar. Kom pa att jag nog inte sett riktiga kaktusar forut. Detta med vit mark bakom och klarbla himmel. Jag kommer bli gruivligt besviken om det inte blir nagra bra bilder.

Chaffisen i jeepen vi akte med fixade lunch medan vi promenerade runt och till det serverades vin. Men inte en enda flaska vatten! Som rutinerad pa resefronten skvalpade det runt nagra halvlitersflaskor har och var i packningen... Bra att ha. Har eventuellt brannt mig lite i solen eftersom jag var sa smart att jag inte tog med mig den solkram for lapparna som min mor givit mig. Den gor ingen nytta i bagaget i La Paz...
 
Vi bor pa ett jattecharmigt hotell har men det ar kallt. Kallt som fan pa natterna rent ut sagt. Har bade lakan, 2 tjocka filtar och overkastet pa mig forutom pjamas. Det kandes lite som att talta nar vi vaknade i morse for det var varmt om kroppen men kallt om huvudet och nasan var som en isbit. Det finns inget element pa rummet men duschvattnet var kokhett. Skont. Pa andra rum hade det varit varmt men inget varmvatten. Sa kan det vara.
Imorgon ska vi skumpa fram sex timmar pa grusvag, men nar man reser med guide som vi gor nu har jag inte lagt pa minnet vad orten heter vi ska till, men det blir sakert bra.
 
Det ar ganska billigt att áta har. En filet mignon kostar ca 60 sek och en lunch kan man fa for 10-15. Guiden sager att det ar billigare att handla i Bolivia an Peru och Brasilien och det kanns som om packningen kommer okas pa redan nu tidigt pa resan. Priserna i Rio de Janeiro ar tydligen hogre an i Sverige.
 
Nu ska vi ut och fixa en kvallsmat. Det blir typ kex, bananer och lask eller vatten.

 
Dags att ga hem innan det blir morkt.

Aldrig förr har jag handlat så mycket på Apoteket. Knappt ens sammanlagt, skulle jag tro. Men nu föll det sig så att det är en del jag behöver inför resan till Bolivia, Peru och Brasilien.

I påsen med hem finns:
* 8 par öronproppar
* 5 compeedplåster mot skoskav
* 1 minitub Idominsalva
* 16 tabletter mot "tillfällig diarré"
* 10 tuggummin mot åksjuka
* 1 resetandborste. Den är hälften så lång som en vanlig och går att ta isär på mitten.
* 1 liten flasta solkräm
* 1 flaska desinfektionsmedel för att döda bakterier på händerna
* 1 stor flaska myggmedel

Sedan tidigare finns:
* Ännu fler compeedplåster mot skoskav
* Några tabletter mot åksjuka
* Några tabletter mot turistdiarré

Jag fattar inte varför jag köper tabletter mot turistdiarré egentligen. Hittills har jag inte råkat ut för "sjukdomen" en enda gång. Däremot har jag kunnat ge tabletter till andra som behövt dem och det är ju bra.

Och allt tjat om skoskavsplåster är viktigt. För tänk så förstörda flera dagar kan bli om man har skoskav och inte kan hänga med runt till allt som ska ses och göras. Än mindre vandra. Det vill jag verkligen inte riskera.

Det är sex dagar kvar till avresa. Någon resfeber har inte infunnit sig ännu. Börjar däremot tänka allt mer allvarligt på vad som ska packas och vad som måste göras föra avresa.