Rapport från flyktinglägret
Västsahariernas flyktingläger består av 4-5 olika boplatser. Vi var i "huvudtaden" Laayoune. De olika delarna har namn efter de städer som flyktingarna kommer ifrån i sitt hemland. I detta läger bor cirka 45 000 människor. Totalt är det ca 160 000.
Inte helt oväntat var det mycket sand, och det blåste en del. När jag besökte sjukhuset framgick det att de vanligaste sjukdomarna var kroniska problem med ögon och luftvägar.
Jag funderade under resan ganska mycket på hur snedvriden västerländska personers vilja att hjälpa kan bli. Bredvid sjukhuset hade en veterinärklinik byggts, medan det knappt fanns medicinskt material på hyllorna inne i förlossningssalen.
Dessutom hade några spanjorer skickat dit en herrans massa lekplatsleksaker. Varför undrar jag. Om man har projekt i lägren måste man väl ändå veta att FN inte får tillräckliga bidrag för att ge mat till alla människorna? En rutschkana har aldrig mättat någons mage.
Varför skicka detta till flyktingläger där alla människor inte kan äta sig mätta?
Det var skollov när vi var där, vilket var väldigt trist. Tänk er själva att gå runt på olika skolor, kliniker och centra av olika slag utan att ett enda barn är på plats...
Jag såg inte heller så många män, utan mest kvinnor. I flyktingläger är det ofta fler kvinnor än män eftersom männen dör i striderna som är orsaken till flykten.
Västsaharas flyktingläger har funnits i över 30 år och ett mer "normalt" samhälle har börjat formas. En del försörjer sig som bilmekaniker, andra har startat små butiker. Den skola mina resekamrater driver projekt i heter Olof Palme-skolan. Ingen av lärarna där får lön säger de, men de är i alla fall sysselsatta.
* * * * * * *
Så, det var en första hastig rapport från min resa till Västsaharas flyktingläger. Vi får se om det blir något mer i detalj kring vissa saker, företeelser och annat längre fram.
Nu är det påsk och jag ska ut och resa lite igen. Denna gång kryssning till Tallin.
Duuu... det kan verka knäppt att skicka leksaker fast folk inte kan äta sig mätta. Men samtigt ger det barnen något att syssla med och de kan glömma en stund att magen knorrar. Kanske hade det kommit mat i samma sändning?
Vad anser du att vi kan bidra med för att det ska bli bättre/lättare för dem som lever i lägren? En liten spott i öknen gör livet lättare för några personer. Och om vi är många som hjälps åt kan det ju bli en stor... kanske vattenreservoar? Å är väl att ta i? Men om flera hjälps åt kan vi skapa lite bättre förhållanden, hoppas jag?
Det dök upp ännu fler frågor när jag "postade" förra inlägget:
Vet du nåt om hur det står till i städerna flyktingarna kommer ifrån? Går det inte att återvända? Är det för marockanernas försök att överta Västsahara?
Hur mycket hjälp får lägren nu? Verkar som att de skapar en livssituation för invånarna som ger framtidstro. Om barnen får gå i skola är de ju inte tvingade till barnarbete - och de får med sig kunskaper som är bra att ha senare i livet, vilket stärker dem och kan ge upphov till lösningar av de konflikter som finns. Hoppas jag, som gärna försöker se det positiva i allt.
Jag kan fylla mer plats här med frågor och funderingar, men jag väntar ett tag och ser vad som dyker upp framöver på din blogg. Hoppas du inte blev sjösjuk på väg till Tallin? Det skulle storma i övre delen av vårt land och ut över havet, såg jag på TV-vädret.
Himla bra ide det där med lekpark asså... De måste ha tänkt till.