USA ska "segra" i Irak
Det finns en plan för hur USA militärt ska dra sig tillbaka från Irak. 14 stridande brigader ska minskas med två redan i början av september i år och i slutet av 2007 ska det bara vara fem eller sex brigader kvar.
Jaha, vad ska de göra då? Men det är klart det är ju skillnad på att "dra sig tillbaka" och "lämna landet".
George Buske har bekräftat detta och hänvisar till USA:s befälhavare i Irak att allt som görs i syfta att USA ska segra. Busken preciserar till och med vad segra betyder, och det innebär i det här fallet en självständig regering i Irak:
* ... som kan klara sig själv
* ... som kan försvara sig
* ... vara en bundsförvant till USA i kampen mot terrorism
* ... och ha förmågan att bekämpa Al-Qaida
En "seger" för USA är alltså i första hand att få det tidigare bandit-landet Irak att ställa sig bakom deras egen hetsjakt på diverse terrorister runt om i världen. En jakt som gjorde att de från början (den här gången) anföll Irak. Var det inte internationella terrorister USA skulle jaga? Och så tog de Saddam... Jag minns inte vad de hade för argument för att angripa Irak.
Uppfriska gärna mitt minne.
Kalashnikow sponsrar anti-vapenkampanj
FN har precis inlett en stor konferens för att motverka den stora spridningen och användandet av vapen. Och ett stort kors i taket, en av de samarbetspartner som anmält sig är grundaren till Kalashnikow. Ni vet, AK5 och allt vad automatvapen heter. En vapentillverkare som tjänar mängder med pengar på krig och oroshärdar är alltså med för att få stopp på det. Kanon! (Om ni ursäktar ordvalet)
Många människor är rädda för utvecklingen av massförstörelsevapen. Men hittills har de inte varit särskilt dödliga jämfört med hur många som dödats av mindre vapen, så som pistoler, gevär och automatvapen.
Just vapen är en av världens i särklass största handelsvaror, tillsammans med narkotika och människor.
I dag finns 639 miljoner så kallat lätta vapen tillgängliga i världen.
Regeringen ser inte människorna i den globala utvecklingen
Jag har nyligen fördjupat mig i svenska regeringens politik för global utveckling och valde att speciellt titta på kapitlet "Prioriteringar i politiken".
Uppgiften är att se det ut ett kvinnoperspektiv och analysera hur texten är skriven, vilka ord som används o.s.v.
Sveriges regering har valt fyra områden att prioritera i sin utrikespolitik:
Miljö, Handel och jordbruk, Migration och Säkerhet.
Avsaknaden av micronivå i skrivningarna är total. Hur Sveriges politik för global utveckling ska föras för att förbättra för enskilda människor beskrivs på intet sätt. Man nämner inte heller hur den ska gynna Sverige och resten av världen.
I stycket om miljö nämns att internationella miljökonventioner har fundamental betydelse för fattigdomsbekämpning, men inget om mäns eller kvinnors speciella behov av en välfungerande närmiljö, med exempelvis rent vatten som är grunden till allt välbefinnande. Utan rent vatten spelar inget annat någon roll.
Regeringen kunde till exempel ha tagit upp ökenspridningen, som ju påverkas av klimatet, som en försvårande omständighet för kvinnor i de områden där vattnet försvinner allt längre och längre från hemmen och kvinnorna måste ägna mer och mer tid till att hämta vatten och kan då inte göra andra sysslor, som att lära sig läsa.
Det skrivs att de ska prioritera landsbygdsutveckling i fattiga länder, men den stora roll som kvinnor har i jordbruket och familjeförsörjningen, nämns inte med en enda stavelse.
Vad gäller handel tar man inte heller upp det faktum att många varor tillverkas i stora fabriker med mycket undermåliga förhållanden för de arbetande, ofta kvinnor och barn
Migration handlar i allra högsta grad om människor och dess anpassning eller återanpassning i olika länder. Men regeringens text handlar om strukturer och myndigheter. Inte ett enda ord finns preciserat över hur människor ska känna sig bemötta eller hur de ska uppleva det stöd de kan få.
Hela resonemanget är fört på macronivå. Det är inte ens tal om ”den lilla människan” utan personer är helt tillintetgjorda i denna text.
Svenska regeringen har en ambition om att Sverige ska vara med och ta en aktiv roll i genomförandet av FN-resolution 1325 som säger att kvinnors deltagande i fredsbyggande internationella insatser och fredsprocesser ska främjas.
Millenniemålen, som till flertalet handlar om kvinnors situation, tas upp i ett kortare stycke och om dem säger man att man avser att föra en dialog med ”intresserade parter” om förutsättningar och möjligheter att länka samman säkerhetsaspekter med dessa.
Varför bara med ”intresserade parter” när det uppenbart finns många länder/parter som inte är särskilt intresserade att öka någon form av mänskliga rättigheter, speciellt inte för kvinnor?
Varför kan inte svenska regeringen gå i bräschen och vara lite tuffare och säga att de ska ta upp diskussionen även med dem som hittills inte visat något intresse? Det är en inte allt för svår gissning att de som visar intresse för detta arbete är de som redan håller på med det, och de som inte gör det vill fortsätta att hålla sig utanför.
Någonstans måste arbetet börja. Någon måste säga den första meningen för att starta åtminstone en tankeprocess bland andra aktörer.
En tydligare skrivning om kopplingen mellan Millenniemålen och en framtida stabil säkerhet hade varit önskvärd, då fred mellan folken inleds med att varje enskild människa är trygg i sig själv.
Ordet säkerhet betyder att det är länder som ska ha ökad säkerhet. Underförstått kan det också handla om människor, men uttrycken är för klena då de inte kan definiera människor som ”kvinnor och män” och ännu mindre som ”kvinnor”. Säkerheten det talas om handlar inte om varje enskild persons trygghet, utan att länder ska åtnjuta den. Ett land kan vara säkert i egenskap av icke-krig, men det betyder inte automatiskt att de personer som lever där är säkra.
Jag skulle vilja se en vision om hur Sveriges bistånd ska påverka familjer och personer i de länder som mottar vårt bistånd. Ett bistånd som lämnas från stat till stat riskerar i större grad att missbrukas än ett som lämnas från människor till människor. I förlängningen skulle man kunna tänka sig att en kvinna som fått förhöjd välfärd i sitt hem ska säga ”Tack Sverige för mitt höjda värde”.
14 öre för H&M-tröja
Jag vill dra mig till minnes att H&M nyss sa att de ska sänka sina priser på kläder.
Nu förstår jag varför. I ett reportage i Expressen berättar man i dag att de barn som syr kläderna får 14 öre per t-shirt de syr åt den svenska klädjätten. Men det kan inte tyckas så farligt, de är tvungna att sy sex dussin, 72 tröjor, per dag. Det blir ju ändå tio kronor... om de jobbar från sju på morgonen till nio på kvällen!
Representanter från H&M besöker fabrikerna för att kontrollera att det inte förekommer barnarbete. De dagarna säger man till barnen under 15 år att stanna hemma. Eller hålla sig inne på toaletten under besöket.
Här kan du läsa hela reportaget:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=604056
Slipper barnarbete. Eller så är det inspektion i fabriken den dag jag tog fotot och alla arbetare under 15 år beordrades att gå hem...