Världens

Jag var lite orolig i början. Det är ju så satans dyrt i Paris, det visste jag minsann. Men jag hade varit dum om jag inte åkt med på resan där man fick transport dit och hem och tre nätter på hotell, inklusive frukost, för 1 990 kronor. Nog för att det var ett dygn buss genom halva Europa, men det stör inte mig. Ryggen klarade sovbussen utan att klaga allt för mycket och grannarna i sätena hade inte särskilt konstiga nattbestyr för sig.

Trötthet och lättja gjorde att vi första kvällen gick med guiden till den restaurang där hon fick äta gratis (eller i alla fall väldigt billigt) mot att vi andra pungade ut med 25 euro för en trerätters. Det stora marknadsföringsknepet var att så många gånger som möjligt tala om att det ingick en halvliter vin i det priset. Traditionell räkcoctail till förrätt, jättegod lax till varmrätt och glass som till ett stort barn som efterrätt. Gott! Det specifikt franska käket med sniglar och annat jag helst inte äter lät vi bli.

Boendes i konstnärs(flum)kvarteren Monmartre blev första turistmålet givet. Sacre Coeur. Gratis! Ta i från tåna bara och gå alla trappor upp till den katolska kyrkan som påminner om muslimska Taj Mahal i Indien.
Den som vill se pampiga byggnader från skiftande sekel gör rätt i att besöka olika kyrkor. De är dessutom gratis. En annan sådan i Paris är Notre Dame. Även om ringaren inte var hemma så hamnade vi mitt en en mässa klockan tre på eftermiddagen. Tio-tolv prästklänningsbeklädda män hymnade, nynnade och mässade ut över en till häften fullsatt enorm sal. Det var fotoförbud men i sällskap med en japansk turistgrupp försökte vi kamouflera oss.



Besöket på ett av världens mest kända museum, det gamla kungapalatset Louvren var märkligt billigt enligt mig. För 8.5 euro fick vi fritt tillträde till gigantiska utställningssalar. Totalt har Louvren över 300 000 konstverk av olika modeller i sina samlingar. Som icke särskilt konstintresserad var det dock bara en gumma som lockade. Mona Lisa. Superövervakad. Och hon tittade verkligen på mig när jag gick runt i halvcirkel framför tavlan.
Jag hade kunnat betala 85 kronor bara för att få se rummen och ramarna. Men det är ju jag det. Äkta konstfreak satt stilla länge och spanade efter detaljer som ingen tidigare upptäckt.

Så till sist det man inte får missa i Paris. Eiffeltornet. Den fyrbenta pinnen är ett världsarv som målas om av bergsklättrare vart sjunde år. För 110 kronor fick vi trängas i en hiss upp till högsta våningen. Om man inte ville komma upp sig så kunde man kliva av på första eller andra etaget, vilket även det räckte bra för att se ut över staden. Medhavt festis ända från Sverige gjorde att fikat inte blev så dyrt utan gick loss på 60 spänn.

Vid målarnas torg i Monmartre kostade en kopp kaffe 5.4 euro. Fattiga och småsnåla västgötar plockade då upp ytterligare en medhavd festis och gick sedan till bussen för att åka hem. Det tog 40 minuter att ta sig igenom en kilometer av Paris gator vid femtiden denna eftermiddag. En lördag!