Ångrar mig
Då befann jag mig i eufori efter två konserter med den förstnämnde.
Men som alltid tänker man till när någon dör, och börjar hylla vederbörande.
Nu har jag kommit fram till följande slutsats: Robbie Williams är inte i närheten av vad Jackson har åstadkommit. Framför allt är Jacksons texter i särklass, ingen annan är i närheten (Sorry Lennon - Imagine räcker inte långt i den här jämförelsen). Och Jacksons musik är också hästlängder före Williams.
Låtar kan handla om mycket viktigare saker än kärlek. Och det är skillnad på pop och Michael Jackson.
Kärlek är bra, men ibland kan det vara bra att lyfta andra ämnen också när man skriver musik.
en strof från Jackson som dyker upp är "...black or white..." Jag kan inte mycket mer, men visst handlar den om att det inte spelar någon roll vilken färg man har på huden? Helt rätt för så är det. Alla är lika värda.
Michael Jackson måste haft ett liv som man inte ens vill att ens värsta fiende ska ha. Först vara veteran innan man fyllt tonåring (hans egna ord - efter barnstjärne-tiden), sedan miljardär och ändå skuldsatt långt upp över öronen... Och en ångest som nog ingen kan begripa. Men det storartade är att han ändå lyckats göra "tidlös" musik. Musik och texter som håller oavsett om det är 1980-tal eller 2020-tal... för det tror jag den kommer att göra.
Nej, jag är inte något Jackson-fan i stor bemärkelse, men jag minns när "Rockin´ Robin" kom. Och jag har sett monnwalken och kan känna igen introt på en och annan låt och veta att det är Michael Jackson när jag hör längre bitar av andra låtar som är hans... Och då är jag utpräglad dansbandsdiggare... Gränsöverskridande var ordet för M J.