Om världen vore en by

Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner bibehölls så skulle byn bestå av:

57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner

52 var kvinnor
48 män

70 ickekristna
30 kristna

89 heterosexuella
11 homosexuella

6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar, och de 6 personerna kom från USA

80 hade otillräckliga boendeförhållanden
70 var analfabeter
50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en PC.
1 och bara en har en akademisk examen.


* * * * * * *
Om du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är du lyckligare lottad än en miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.  

Om du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller dödskampens smärta så är du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på jorden.

Om det finns mat i ditt kylskåp, om du har ett jobb, om du har tak över huvudet och en säng att sova i, då är du rikare än 75 procent av invånarna på jorden.

Har du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask, då tillhör du de rikaste 8 procenten av jordens invånare.

Om du läser detta så är du gynnad, för
1. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa  
2. Du har en PC

Kommentarer
Postat av: Sambon

Den hamnar på min blogg med.

2007-11-03 @ 22:31:44
Postat av: Pauline

Jag är tacksam varje dag - fast jag glömmer mig ibland och vill ha mer av än det ena än det andra.

Många gånger är det storm i ett vattenglas för att vården är dålig och väntetiderna långa på akuten, pensionen är låg och vi kan inte resa som vi vill... Vad är det i jämförelse med dem som är undernärda, sjuka i aids, föräldralösa, krigsdrabbade, de som inte får vård alls. Bagateller.

Vi är bortskämda och egoistiska i jämförelse med dem som verkligen har det svårt. En hundralapp då och då för att döva samvetet... En droppe i alla världshav. Men en hundralapp kan kanske ändå göra lite skillnad i någons liv. Det tror jag som Världsförälder - och ger 100 kr per månad. Diakonias jobb stöder jag med 80 kr per månad. Inte för att döva samvetet, utan för att det är det minsta jag kan göra, när jag inte själv kan vara på plats och sköta om , trösta och vyssja de ledsna barnen... 100 kr per månad kan man avvara även om man anser sig själv "fattig". Pengafattig kanske, men inte fattig i form av empati och engagemang. Så från vår familj går 180 kr per månad till att hjälpa någon som har det ännu sämre här i världen.

Så jag är lyckligt lottad - och glad för det.

2007-11-14 @ 09:55:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback